Jag vill inte tänka mer eller fundera varför  jag  skriver om de vet jag inte men saknar så otroligt mycket, att jag inte vet vad jag vill en stund bara gråta andra  vill jag bara skratta och tänka på att de blir bättre och att allt kommer funka men går inte  allt blir en ända röra och  man fylls av glädje och gråt, iaf vet inte men  tur att man har vänner som man blir glad av men ibland tänker jag på de andra när jag ser andra och när jag hör en speciell låt som gör så jag börjar få tårar men blir inget av tårarna.